Om att ha koll på vad som är viktigast!

Det här är Tennis – en gosekanin som gjorde entré i vår vardag för ungefär tio år sedan. Det finns mycket att säga om Tennis men i det här sammanhanget får han helt enkelt symbolisera den där tveklösa känslan av vad som är viktigast. För när min dotter var yngre och packade – för ett stort eller litet äventyr – var det ingen tvekan om vad som var viktigast att ta med. När Tennis var på plats i ryggsäcken var packningen fullbordad.

 

För att veta vad som är viktigast så behöver vi veta vart vi ska, vi behöver ha koll på målet. Tänk dig att du ska ut och resa och får ha begränsat med packning. Om du vet att det är varmt och soligt på platsen dit du ska är valet mellan badkläder och underställ ganska lätt. Om du inte har en aning om vart du ska blir det betydligt svårare att avgöra vad du ska packa ner – med undantag för gosedjuret då förstås ;).

 

För att känna flow i vardagen är det till stor hjälp att ha sitt viktigaste formulerat för sig själv. Hur är det när det känns så där gott i magen? Det kanske inte är en känsla som finns varje dag i allt du gör – men tänk på det som en utgångspunkt eller grund. När du har ditt viktigaste kommer det bli så mycket lättare att ordna det du vill göra i en vertikal lista (uppifrån och ner alltså, för er som precis som jag alltid måste tänka till vilket som är horisontellt och vertikalt). Om ditt viktigaste är att hänga med familjen blir det ganska lätt att välja att gå ut och spela golf tillsammans en tisdagkväll framför att just den dagen sortera tvätt.

 

På jobbet behöver du, för att veta att du lägger tid på rätt saker matcha dina uppgifter mot organisationens mål. Om du jobbar tillsammans med andra behöver ni ha samma bild av vad som är viktigast och när en uppgift är klar. När det är tydligt vad ni ska göra, i vilken ordning och när ni är i mål med uppgiften kan ni använda er tid, energi och kreativitet åt att lösa uppgifterna – istället för att fundera över vilken uppgift ni ska lösa.

 

Det finns ett värde i att vara trygg i vad som är viktigast – både i livet i stort och i de löpande uppgifterna. Om vi inte får med oss det där som är viktigast för oss får vi lätt den där osköna känslan i magen att det är någonting som fattas. Ungefär som när man glömt sitt älskade gosedjur, ni som vet ni vet.